Min väg
Ord.
Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Men ibland vore det ju bra om det någongång i livet kunde bli så, ibland önskar jag att jag bara kunde dela mig själv i tusen kopior, så alla som sliter och drar i mig kunde få en varsin kopia av mig, så mitt riktiga jag kunde få gå den väg hon vill. Men så är ju inte fallet, så jag försöker så gott jag kan att kombinera min egna väg med andras, jag gör mång avstickare för att vara folk till lags, jag är förvisso trött på detta, men det är den person jag har visat utåt, så det är den personen alla förväntar sig att jag skall vara. Jag är en oförutsägbar och spontan individ, vilket oftast inte kan kombineras särskillt bra med andras tillvaro. Jag kan inte göra hela världen nöjd, även fast det är det som tycks vara min uppgift i livet ibland, eftersom alla blir missnöjda och vill att jag ska styra upp "mina" fel. Men det är inte mina fel, det är andras fel som korsar min väg i livet, och påverkar andras. Jag är inte ledsen för vem jag är, jag är ledsen för er som inte kan försöka gå eran väg, utan måste gå på min, och sparka grus över till andra. Jag försöker så gott jag kan att vara någon som finns där för alla, men det är inte alltid så lätt. Ibland vill jag slå mig fri och göra det bara jag känner för att göra. Men då blir det alltid ramaskri, men ibland måste jag göra det. Hur skulle det annars se ut, om jag bara gick på någon annansväg, deras villkor och regler. Jag är min egen och det kan ingen ändra på, jag gör som jag vill och känner, ingen kan styra hur mina känslor är, dom är som dom vill för dom är mina.
Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Men ibland vore det ju bra om det någongång i livet kunde bli så, ibland önskar jag att jag bara kunde dela mig själv i tusen kopior, så alla som sliter och drar i mig kunde få en varsin kopia av mig, så mitt riktiga jag kunde få gå den väg hon vill. Men så är ju inte fallet, så jag försöker så gott jag kan att kombinera min egna väg med andras, jag gör mång avstickare för att vara folk till lags, jag är förvisso trött på detta, men det är den person jag har visat utåt, så det är den personen alla förväntar sig att jag skall vara. Jag är en oförutsägbar och spontan individ, vilket oftast inte kan kombineras särskillt bra med andras tillvaro. Jag kan inte göra hela världen nöjd, även fast det är det som tycks vara min uppgift i livet ibland, eftersom alla blir missnöjda och vill att jag ska styra upp "mina" fel. Men det är inte mina fel, det är andras fel som korsar min väg i livet, och påverkar andras. Jag är inte ledsen för vem jag är, jag är ledsen för er som inte kan försöka gå eran väg, utan måste gå på min, och sparka grus över till andra. Jag försöker så gott jag kan att vara någon som finns där för alla, men det är inte alltid så lätt. Ibland vill jag slå mig fri och göra det bara jag känner för att göra. Men då blir det alltid ramaskri, men ibland måste jag göra det. Hur skulle det annars se ut, om jag bara gick på någon annansväg, deras villkor och regler. Jag är min egen och det kan ingen ändra på, jag gör som jag vill och känner, ingen kan styra hur mina känslor är, dom är som dom vill för dom är mina.
Kommentarer
Trackback
